Det manliga kollektivet – rovdjuret inom oss
Den som följer politik bloggar har nog inte missat Annika Qarlsson, ordförande för Centerkvinnorna, ganska konstiga tankegång (nej hon får ingen länk). Jag har verkligen försökt se hennes uttalande ur olika perspektiv men det enda jag kommer fram till att det bara är dumt, oavsett vilken vinkel man väljer blir resultatet att man sitter med ett förvånat "Va?" och en ihopknuten hjärna.
Nu var inte tanken att analysera Annikas uttalanden, det finns det mängder av andra som har gjort.
Jag tänkte prata om det manliga kollektivet, hur bilden som förmedlas om killar.
Tankarna har grott ett bra tag men det som fick mig att haja till ordentligt var när Piratpartiet fick 7.1% i EP valet. Förklaringen man fick att det var "Unga män" som sett till att PP fick ett mandat.
Ja så långt kan jag hålla med, merparten som röstar på PP är unga och män inga konstigheter där.
Men vad jag reagerar så stark på att man ser "förklaringen" som ett försvar och ursäkt, man får kännslan av att "Unga män" är en andra gradens röstare, som inte riktigt har vuxit upp och är lite förvirrad men kommer snart komma in på rätt spår. Det här fick mig att tänka vidare på hur vi killar egenligen blir behandlade som grupp. För om ni tänker efter är vi lika diskriminerade och slavar för en kollektiv-könsroll som alla andra.
Det är ganska ofta man ser reklamer med sexuella anspelningar, oftas med en kille som inte riktigt lever upp till sin könsroll eller manlighet och en kvinna som är stark och räddar mannen. Hade det varit tvärt om hade det blivit ramaskrik och reklambyrån som kom på idén hade antagligen stått i lågor och företagsledingen blivit oftentligt piskad på stottorget. I sitcoms och andra tv-serier får vi lära oss att män är hopplösa drufsar som bara prioriterar sina egna intressen, aldrig tackar nej till sex (eller rättare sagt, får bara vi se en uringning eller en troskant blir vi som en terrirer på esspreso i vår iver på att föröka oss) och kvinnorna måste ta hand om oss som de förvuxna barn vi egntligen är.
Vi chattar enbart med det motsatta könet för att ha tangetbordsex eller övertala den andre till att slå på sin webcam.
Skulle någon av oss, gud förbjude, faktiskt vara geniunt intresserad av barn är han det enbart det för möjligheten till att sexuellt utnyntja dom. Om vi vill jobba med ungdomar, det gör vi bara för att lätt manipulera tjejerna till ett par turer i sänghalmen.
Vi män ska kollektivt ansvar för våldtäckter och barnmissandel, för innerst inne (och det vet vi alla att så är det) finns det manliga sexuella rovdjuret.
Vi blir förminskade från individ till en tankelöst våldtäktsmaskin, och det är nått vi ska gå med på.. för vi vet alla att det är så män är.. egentligen.
Varför är bilden på mannen så sexualiserad? Varför finns det en öppen sexistisk syn på män som ingen pratar om?
Skrivkramp och länkloopar
Nu har jag inte skrivit på ett bra tag. Mest för att jag inte riktigt vetat hur jag ska vidare med bloggen. Det känndes mest som jag bara länkade vidare till andra bloggar inte skrev så mycket själv.
Nu har jag bestämt mig, nån nyhets-service är jag inte. Det finns andra som sköter det så mycket bättre.
Så vad vill jag med bloggen?
Det finns massor av piratbloggar som mer eller mindre säger samma sak och länkloopen är total (det är absolut inget fel med det men jag känner mig som en pinne i ett hamsterhjul). Piratpartiets budskap måste fram, det måste bankas in i folk skalle tills dom förstår vad vi pratar om (de behöver inte hålla med, men idag får folk nått tomt i blicken när man försöker förklara demokratins fall pga fildelningslagar).
Så varför vill jag blogga?
Ska jag bli mer personlig, kanske skriva om mitt kommande bröllop, eller vad mina katter gör eller kanske vad som händer på jobbet.
Nej, jag har alltid varit rätt reserverad med mitt privatliv och vem skulle vara intresserad förutom min mamma och en och en annan förvirrad stackars själ som måste följa nått så tråkigt.
Jag älskar att teoretisera och "fnula" över samhällsaspekter och problem. Jag och mina vänner sitter gärna över en kaffe eller en öl och analyserar samhällsläget och försker sia om vad det hela kommer hamna.
Det är nog här jag kommer hamna. Att i text göra precis samma sak som jag alltid har gjort; Samhällsanalys gärna med en dos av utopiska/dystopiska element.
Självklart kommer jag fortsätta att skriva om vad vår kära regering med uppbackning av EU kommer hitta på.
Ha det godis så länge.. nu ska jag börja skissa på nästa inlägg
Open source
Klara har en grym förmåga analysera partiet och skapa intressanta frågeställningar, just nu är det frågan om partiet organisation som är på tapeten. Mattias är som vanligt snabb att svara och jag håller till stor del med honom. Kalle Vedin skriver om sin personliga åsikt och övertygelse och Simon lyckas på ett snygg sätt rama in hela problematiken.
Jag vill spinna vidare på Kalles liknelse av Katedralen och Bazaaren.
Jag minns själv när jag skulle gå in i mitt första Open Source-projekt, från att gå från en stel projekthierarki till ett tillsynes öppet galenskap var mycket svårare än jag först trodde.
För jag minns att jag hela tiden mer eller mindre i oförstånd frågade; Men vem är ansvarig?
Jag vågade inte riktigt göra något i början för att jag inte visste vems ansvarsområde just den delen i projektet jag intresserat mig för.
Man är väldigt hjärntvättad in i ett tankesätt där en katedralisk struktur är det enda rätta i alla typ a projektform. Därför tog det mig ett bra tag innan jag förstod hur hela besluts-processen fungerar i ett öppet projekt.
Det är precis det nya och "ovana" upptäcker när dom går med i Piratpartiet, folk är inrutade i hur en organisations ska se ut så de har väldigt svårt att bryta mönstren, precis som jag som stod i ett hörn och frågade lite försynt;
Men vem är ansvarig? vem ska jag be om lov för?
har dom svårt att ta tills sig hur en process fungerar. För Open Source är väldigt förvirrande, men när det väl fungerar så spinner det som en väloljad maskin där snabba beslut kan tas på ett helt annat sätt.
Största problem är dock det som Klara är inne på med supernoder, ett öppet projekt kan väldigt lätt bli en personkult eller falla sönder när "fel" person lämnar; Våra uppstartade och nerlagda (eller islagda) systerpartiet är strålande exempel på detta.
Många tror att bara för det är ett öppen projekt finns inget ansvar. Inget kan vara mer fel, precis som jag hade svårt att förstå att ingen var ansvarig hade jag också svårt att förstå att det fanns en ansvars-modell och en väldigt stark sådan.
Open Source är inte nått anarkistiskt mass-galenskap där alla bara kastar in sina förslag vind för våg.
Alla organisationer har sina regler och formalia, fast dom ser olika ut. Regler och formalia är i sig absolut inget fel med, men alla reglar skall alltid vara uppe för diskussion och formalia ska aldrig finnas till för sin egen skull, precis som Mattis skriver i sin blogg.
Vad folk måste förstå är att besluts- och kvalitets-ansvar är lätt att ta fel på men är två helt olika saker.
Open Source jobbar efter ett genomsyrande kvalitets-ansvar hos alla inblandade. Därför var svaret på båda mina problem ganska simpelt:
Det finns inget personligt beslutsansvar, bara ett personligt kvalitets-ansvar.
Om man går med i ett Open Source projekt tar man automatiskt på sig ansvaret att öka kvalitén.
Så hur binder man ihop hela mitt raljerande med Piratpartiet?
Partiet har en uttalad decentraliserande organisation vars mest utopiska bild skulle fungera som ett open source projekt.
Men, i dagsläget fungerar det inte; främst för att folk inte förstår sig på bazaar-modellen och att dom inte är ens medvetna om att dom har gått med en i decentraliserad grupp.
Jag vet en del partimedlemmar som är väldigt inaktiva (jag själv var innan ex) just pga av detta. Dom vet inte vart dom ska vända sig. Avsaknaden av Informationen om hur piratpartiet fungerar är total, på sånär nått blogg-inlägg hos Rick eller andra inbitna pirater.
Detta innebär att vi har istället har en liten men aktiv grupp som utåt sett kan ses väldigt katedralisk som gärna pratar hur decentraliserat och bra piratpartiet är.
Visst vi kan dunka oss i ryggen för vi har kanske Sveriges mest demokratiska årsmöte, men allt annat då?
Oj, när jag skriver det här inser jag att jag har starkare åsikter om frågan än vad jag anade.
Jag rekomenderar jag alla som är intresserade om hur en decentraliserad beslutsprocess fungerar att läsa Eric S. Raymond essä "The Cathedral and the Bazaar", finns att köpa (ISBN 1-56592-724-9) och i webutförande.
[Edit: Fixade lite stavfel, hade väldigt bråttom när jag skrev]
Jämställdhet har inget med genus att göra
Anna Troberg och Mattias Bjärnemalm diskuterar vidare angånde Genus och könsroller i Piratpartiet.
Jag sa tidigare att jag drog mig ur men kan inte riktigt låta bli ändå.
Vad som tydligt framgår i diskussionen är att dom pratar förbi varandra. Anna är objektiv medan Mattias har en väldigt subjektivt förhållande till Genus.
Ni båda här rätt, även om jag vill gå mer på Annas linje.
Men vad båda missar är att Genus har inget med jämställdhet att göra. Könsskillnader finns på gott och ont, och att försöka skapa jämställdhet genom att analysera skillnader är att börja i galen ände.
"Desto mer jag vet, desto mindre förstår jag" sa Albert Einstein vid ett tillfälle och kan ypperligt appliceras på könen.
Jag reagerar mest på det Mattias skriver, för om man läser mellan raderna får man en bild av att han anser att vi inte kan bli jämställda förens vi har uppnått nått androgynt tredje kön tillsammans.
Det är skillnad på könen, både på det biologiska och sociala genuset.
Jämställdhet kan bara uppnås den dagen då vi slutar försöka berätta vad som är annorlunda och "fel" med det ena eller det andra könet, utan accepterar att vi är olika och börjar jobba därefter.
Min bild är jämställdhet är att en man eller kvinna, oavsett könsroll, ska alltid bemötas på samma grund som alla andra.
En man ska kunna gå i ett solkig vitt närlinne, y-fronts kalsonger och dricka folköl under sportextra och en kvinna ska få ha smink, fnissa och diskutera Top-modell eller Sex and the City, utan att nån ringaktar eller ger dem mindre respekt.
Sen finns det bitar i de olika könsidealen som behöver jobbas på absolut, men det har inget med jämställdhet att göra, det har med vår syn på människan att göra.
Vi kan och kommer inte kunna nå konsensus fören vi slutar titta på könet utan tittar på människan.
Med risk för att bli totalt missförstådd säger jag:
Vad som är manlig och kvinnligt är helt irrelevant i en jämställdhetsdiskussion.
Män och kvinnor har båda lika mycket ansvar på att hjälpa andra personer som inte kan/vågar ta plats, oavsett kön.
Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.
Jag har ogillat att dagens och framtidens sammhälle jämförs med Orwells kultklassiker 1984, för folk har väldigt svårt att ta till sig fiction som fakta. Det är ju faktiskt inte på riktigt.
Men i och med delbetänkandet om Polismetodutredningen släpptes idag kan jag inte låta bli. Som sagt tidigare heter delbetänkandet: "En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen".
Det jag skrev innan att polisen ska kunna gå till domstol för att få ut IP nummer oavsett straffskala var fel; De behöver inte gå till domstolen alls, det räcker med ett åklagartillstånd vilket är ofantlig stor skilnad i behovsprövning.
Det här är ett skolexempel Orwellskt nyspråk.
Lyssna på det själva:
"En mer rättssäker inhämtning av elektronisk kommunikation i brottsbekämpningen".
Det kan man inte argumentera emot, alla vill ha en bättre rättsäkerhet. Men hur väljer regeringen att skydda vår rättsäkerhet? Genom att ge polisen större befogenheter.
Andra som bloggar om eländet: Falkvine, MiNimaliteter, Christian Engström, Opassande.
Jag blir så trött att hela tiden kämpa i motvind, varje ny lag och lagförslag känns som en liten bit av min själ sakta bränns bort.
Men hoppet är det sista som överger människan och vi ska vända den här trenden.
Genus i Piratpartiet
Klara skrev ett väldigt intressant inlägg härom dagen ang könsroller i Piratpartiet, Anna Troberg fortsätter på samma linje.
Båda inläggen gör mig ofantligt glad, jätteglad. Jag känner mig stolt över mitt parti.
I Piratpartiet finns inga kvinnogrupper, kvoteringar eller jämstäldighetsplaner av den enkla anledningen att det inte behövs.
Precis som partiet överskrider blockgränser överskrider vi också köns-kriget.
Min teori är att eftersom vår diskussion förs ett helt annat plan än om det ska vara Mansskatt eller inte, frågan totalt irrelevant för Piratpartiet, är vi könsneutrala.
Min personliga övertygelse är att man inte ska peta i ett infekterat sår, man ska rengöra och förbinda, inte gräva djupare för att se hur lång det "gröna gôjset" har tagit sig.
I ett "vanligt" parti pågår könskriget för fullt, kvinnor känner sig underlägsna och åsidosatta, männen känner sig hotade eller oskyldigt anklagade.
Det är klart som korvspad att konsensus aldrig kommer nås så länge man kletar runt i såret. Förstår ni vad jag menar?
I Piratpartiet finns ingen könsdebatt vilket gör att alla möts som jämlikar.
(nej jag anser inte att att Jämlikhetsarbetet ska läggas ner, det är inte det jag säger)
RFID onnani
With full liberalisation of all the EU’s national postal services planned for 2013, the likely increase in the number of operators will make improved traceability of sent items a vital necessity to avoid dysfunctions, the European Commission has underlined, calling for the deployment of Radio Frequency Identification (RFID) chips to tackle the issue.
-Euractiv
Jag hade bara hört folk prata och eftersom jag inte har (förrens nu) hittat en källreferens så har jag tagit det med en nypa salt.
Men, här har ni det, nu ska kunna EU spåra alla våra brev (precis som FRA gör med våra elektroniska meddelanden) nästa steg är inte lång bort, att läsa dom och spara en kopia (Datalagringdirektivet).
Tyvärr gör det mig inte förvånad alls.
Piratpartiet är det enda parti som gör nått åt saken.
Generation: Beatrice Ask
Jag tänkte försöka ge mig på att skriva lite om vår kära Justitieminister och hennes attityd mot Pirater och Integritet-försvarare.
- Nu ska branscherna och vuxna se till att vi får ordning på det här, sa Beatrice Ask just i Aktuellt på teve.
Det var IPRED som diskuterades i det inslaget.
Hennes senaste utalande är helt hårresande exempel på hennes attitid.
- Vi kunde tagit lagen ännu längre, hittills har bilden av pirater i debatten varit folk med plastsvärd i något sorts lekkammar-perspektiv. Verkligheten är att de skadar människor
Lekkammar-perspektiv kan jag hålla med om, men samtidigt har vi gång på gång bevisat att vi är mer insatta i frågorna än vad riksdagspolitikerna själva är. Plastsvärd äger jag tyvärr inte, men jag har 2 i trä från en nerlagd era av Kendo-träning så dom kanske räknas? Att vi skadar människor är helt befängt och nått jag inte kommer analysera djupare här.
I samma artikel är hon så pigg på att förlöjliga Pirater att snubblar på sin egen logik och lyckast även minimera sin ordföranade för ungdomförbundet till en snorig 13åring.
- Vid hans ålder är man för gammal för att uppträda som en trettonåring. Jag är inte alls förtjust i hans "generationsklyfterier". Han vill helt enkelt inte ingripa mot den illegala fildelningen, så enkelt är det,
Men... Beatrice.. snälla du, vad menar du?
Där är du som hela tiden pratar om att vi är oförstående barn och inte förstår bättre, inte vi.
Ärligt talat blir jag väldigt förolämpad av att bli kallad barn. Jag trodde, rätta mig om jag har fel, att man faktiskt räknades som vuxen vid 30.
Hela hennes attityd utstrålar en "Så så, spring och lek nu så ska vi vuxna dricka kaffe", det luktar härskarteknik långväg men sammtidigt visar det på att hon är rädd.
Hon har inget konkret att komma med i debatten, hennes enda sätt att motargumentera sig ur en jobbig diskussion är att ruffsa om motparten i håret och säga "Ja dom är då för söta i den åldern".
Nu är det dags för lite frukost.. forsättning följer.
Hjälp mig gärna hitta fler citat..
Jag vill inte vara Pirat
Jag har varit medlem i Piratpartiet sen 2006. Ett par veckor innan "den stora smällen", dvs polisens razzia av The Piratebays servrar, fyllde jag i mina uppgifter och betalade min medlemsavgift med ett sms.
Jag tänkte med mitt första inlägg försöka ge en bild på om varför jag är Pirat eller rättare sagt förklara varför jag inte vill vara Pirat.
Jag har vuxit upp i en miljö där det har diskuterats väldigt mycket. Min familj har alltid diskuterat och debatterat om allt från mobiltelefon-strålning till Venezuelas politik. Jag har ärvt en stark tro på demokrati, mänskliga rättigheter och att makt korrumperar. Min uppväxt har varit röd och min politiska övertygelse ligger i liberalvänstern.
Eftersom jag har ett brinnande för datorer och jobbar som programmerar kom jag tidigt in i frågor om upphovsrätt, internetcensur och liknande och jag har alltid törstat efter ny kunskap.
Mina 2 grundpelare i min politiska övertygelse är Samhällsvärde och Mänskligt värde, Min övertygelse är att frågor om vår samlevnad eller mina mänskliga rättigheter är viktigare än styrräntorna.
Det är vad det här inlägget handlar om; jag vill debattera högljutt om a-kassa regler eller momssatser eller om skolan ska ha krav på uppfostran av elever.
Men hela den biten är helt sekundär just nu, vi har ett politiskt etasiblimang som snabbt och effektivt monterar ner mina männskliga och demokratiska rättighter och dom skäms inte ens för det. Visst får dom stå och svettas lite i en Tv-studio när de ska förklara en underparagraf i FRA lagen som dom inte har en aning om men så fort dom är tillbaka i Rosenbad struntar dom högaktningsfull och nästan på ett förnedrande sätt i att folk har en egen åsikt och klubbar igenom nästa övervakningslag.
Vad jag vill komma till är jag min stora dröm är att Piratpartiet inte ska finnas, deras frågor om övervakning och männskliga rättigheter är så självklara att det är helt sjukt att det måste skapas en helt ny politisk grupp bara för att försvara något så självklart.
Jag vill inte vara pirat, jag vill vara en person som har tid och energi att lägga på momsatser och fackavgifter.