Lägg av
Jag har jobbat en del med säkerhet, mest inom olika arrangemang som festivaler och evenemang på olika nivåer. Det är oftast en väldigt givande upplevelse på många plan, att hjälpa människor ger oftast en stor självkänsloboost.
Det är alltid ett slitigt jobb, man är underbemmandade, går för långa pass, kommunikation mellan ledning och fotfolk är obefintlig och det finns personer i din arbetsgrupp du inte drar jämt med överhuvudtaget. Varje dag kämpar man med paradoxala ledningsbeslut, otillräklig infomation, saknade redskap och sömnbrist. Soppan kryddas även med att man ska se till att (fulla) personer inte går och dör. Efter arrangemang är man oftas i nått som kan liknas med PTS och det tar några veckor att återhämta sig.
När man står ett pass händer det saker, allvarliga saker, riktigt allvarliga saker, slagsmål, överdoser, olyckor och allt mellan himmel och jord.
Då måste man vara beredd att agera, på riktigt. Det spelar ingen roll hur arg du är på ledningsgruppen eller att tröttheten gör att du ser i kors, ageras det inte kommer folk skada sig, i extrema fall dö.
Med dig har du en partner, kanske en vän, men oftast nån du precis mött, den personer måste du lägga din tillit till att den kommer skydda och försvara dig, ge dig en hjälpande hand när skiten träffar fläkten, för det gör den, förr eller senare.
Något man lär sig illa kvickt är att meningsskiljaktigheter och att bråk är ett deltidssysselsättning.
För just då, när en grupp nazister har bestämt sig för att din passpartner, "som vaktar stället", skyddar judesvinen som bor några tält bort, just då är det inte läge att bråka om att han fick mer frukost eller skolkade ett pass. Just då, måste man släppa allt och lösa problemet. Bråket om det skolkade passet kommer komma upp igen, kanske kommer det skrikas, slå i dörrar, kastas saker, men så länge det är skarpt läge finns inte meningsutbytet. Man löser problemet. Punkt.
Lika så om jag anser att min partner gör fel mitt under en kris, det finns varken tid eller möjlighet att argumentera, just då, då löser man situationen. Senare efter passet kommer det skällas, det kommer skrikas, slås i dörrar och kastas saker. Men då, när din kollega står omringad är det inte läge att påpeka att personen gör fel. Lös situationen, Nu! Sen är försent. Punkt.
Jag har många åsikter om Rick Falkvinge, det flesta är inte speciellt smickrande, jag har också åsikter om Christian, Mab och de flesta andra "stor" pirater.
Men nu just nu, när skiten är på väg att träffa fläkten, på riktigt, är det inte dags att prata mötesformalia eller organisation, eller att Rick utrycker sig som en elefant på ett minfält, eller att MAB bygger en armé med lärjungar.
Jag tar mer än gärna en debatt om Piratpartiets topstyrning och bristande organisation.
MEN INTE 5 MÅNADER INNAN VÅRAT VIKTIGASTE VAL NÅGONSIN!
För i helvete!
Mer om detta:
http://projo.se/2010/04/mer-diktatur-i-piratpartiet-tack/
http://fridholm.net/2010/04/18/grus-i-maskineriet/
http://jrl5.blogspot.com/2010/04/ork-och-lust.html
http://rickfalkvinge.se/2010/04/19/fem-manader-till-valet-funktionarsbrev/
http://projo.se/2010/04/mer-diktatur-i-piratpartiet-tack/
http://felten.yi.org/blog/?p=183
http://magnihasa.blogspot.com/2010/04/sociala-sociala-medier.html
http://futuriteter.blogg.se/2010/april/att-slira-eller-varma-upp.html
Magknip
Jag tror om ett par hundra år, när demokratin väl är på modet igen, så kommer skolelever räcka upp handen och fråga "Varför? Såg dom inte?", precis som vi själva gjorde när vi läste om post-andravärldskrigets Tyskland.
Idag drivs samhället av "vad kan jag tjäna på det här, "jag berörs inte" eller "du fuskar med bidragen". Att alla kommer fuska med Bostadsbidrag, A-kassan, Socialbidrag eller Försäkringskassan är en självklarhet.
Att det inte räcker med 4 separata läkarutalanden om en cancersjuks sjukskrving för Försäkringskassan borde vara en indikation på att nånting är allvarligt fel.
Vi är lata borskämda parasiter som kommer att ta alla möjligheter som finns att sätta dolken i ryggen på första bästa person som räcker ut handen.
Man hör mer och mer "varför ska jag betala för dom". Sjuka, trasiga männskor utanför systemet ses parasiter och utsugare.
Vi måste övervakas för alla är en potentiell brottsling. Inte jag såklart, men alla andra har en slumrande kriminalitet inom sig.
Vi måste ha strängare straff, vi är skyldiga till motsatsen har bevisats.
Vi måste införa censur, det moraliska fallet är totalt.
Medmänsklighet och solidaritet ses som en svaghet.
När jag läser artiklar och bloggar på nätet och ser hur folk resonerar blir jag rädd. Inte för att vi frivilligt bygger en överstat, utan för den fullkomliga kapitulation jag ser.
Är vi så blinda? Ser vi inte vad vi gör mot varandra?
Jag är inte arg, bara ledsen.
Jag kommer rösta på Piratpartiet för att rädda den lilla medborarrätt jag har kvar..
Transgenus nu i PHP native.
Få har nog missat bråket mellan Transgenus, Upsala nya tidning och Sundsvalls tidning.
Tidningarna använder upphovsrätten för att tysta en meningsmotståndare. Mattias som drev och utvecklade Transgenus orkade inte ta fighten. Som tur var finns det andra som gärna plockar upp staffet pinnen. Skivadlime lägger idag upp en spegling, han bidrar även till sourcekoden.
Problem är att den kräven att man kör Python på sin server.. något som de flesta webbhotell inte tillåter. Därför tog jag mig friheten att konvertera Python-modulen till PHP så vem som helst kan lägga upp en egen spegling.
Skapa en ny mapp -> packa upp zippen -> klar. (Ja du måste självklart ha PHP igång på webserven)
Jag uppmanar ALLA att lägga upp en spegling för att visa att man inte kan gå emot yttrandefrihet med upphovsrätt.
Det här är löjligt, Piratpartiet MÅSTE in i riksdagen.
Patchen hittar ni här
***EDIT!
Jag har skapat en Launchpad för php-Transgenus patchen. Den förra var ett riktigt fulhack.
LPn hittar ni här:
http://bazaar.launchpad.net/~ztripez/transgenus/trunk/files
Det ska finnas en .zip där i som ger er den senstare.
Arvika
Jag fick ett ryck och bestämde mig för att dra till Arvikafestivalen trotts allt. Så nu sitter jag på tåget på väg dit. Jag ska jobba med säkerhetsgruppen, yttre säk tror jag det blev.
Väldigt blandade kännslor att åka dit igen. Arvikafestivalen var som ett andra hem, jag har snart vart där mer än 10 år (japp så gammal är jag), men valde att bojkotta festivalen efter de bytte bokningsansvarig för Orion för ett par årsen. Från att vara ett av det fetaste dansgolvet i Sverige till att bli ett bajsnödigt pretientiöst elektropop-häng för personer med scarf, tjockbågadeglasögon och med namn som Hannes eller Lukas, var en ren våldtäck.
Arvika var något man laddade för i veckor, sen dansa konstant i 4 dagar. Man åkte där ifrån med träningdvärk, blåsor och oftas nån jobbig sträkning fast med ett endorfinrus som räckte (nästan) tills nästa arvika. Att få det borttaget var som att förlora en bit av sin själ. Har fortfarande sorg i mitt hjärta.
Men nu sitter jag på väg upp som sagt, NiN är det enda band som är plannerat. Karl-Johan på Orion ska bli intressant också..
Eftersom jag kommer ha fullt upp med att ta hand om fulla kids kommer jag ha lite dålig koll vad som händer, som den infofil jag är kommer det bli en krävande upplevelse. Jag ska försöka titta ut lite då och då. Almedalen pågår för fullt och mycket händer där och piratpartiet behövs verkligen på plats. Nästa år kanske jag tar mig dit också..
Hivemind
Jag hamnde av en slump inne på Anons IRC server och blev sittande och pratade med folk i Iran.
Att sitta och lyssna på människor berätta att deras vänner har försvunnit efter dom har twittrat och dom själva sitter med en packad ryggsäck redo att gå under jorden närsomhelst får vem som helst att ändra perspektiv på tillvaron.
Jag började sätta upp en TOR-nod och en proxy, för att se till att dom kan kommunicera säkert, men kände att det var inte tillräkligt,
På #telekompaketet och bollades idéer och jag satte igång att skapa en LiveCD (för er som inte vet vad en LiveCD är kan man kort förklara det med att det är en CD med ett färdiginställt operativ-system, ingen installation behövs. Bara in med CD och boota om datorn. Oftast är dom specialanpassade för en eller liten del uppgifter, mer här). Målet med LiveCDn är inte, som med så många andra, att skapa en säker klient för ex Iranier utan för oss aktivister att snabbt, utan massa krångel sätta upp ett proxy/tor/vpn-system. Visionen är att alla som har lite datorkraft över använder Cdn. På så sätt skapar vi ett gigantiskt kluster som blir omöjligt att stänga ner.
Att bygga en LiveCD är krångligt och tar mycket tid, jag har suttit till 04-05 varje natt nu, så jag tar gärna emot all hjälp jag kan få. Just nu söker jag nån som är en fena på OpenVPN.
Annars kom gärna in och hjälp till, sätt upp en egen proxy och förklara för dina vänner hur dom kan gå till väga.
Samtidigt bildades en ny svärm; Hackers Without Borders.
Open source
Klara har en grym förmåga analysera partiet och skapa intressanta frågeställningar, just nu är det frågan om partiet organisation som är på tapeten. Mattias är som vanligt snabb att svara och jag håller till stor del med honom. Kalle Vedin skriver om sin personliga åsikt och övertygelse och Simon lyckas på ett snygg sätt rama in hela problematiken.
Jag vill spinna vidare på Kalles liknelse av Katedralen och Bazaaren.
Jag minns själv när jag skulle gå in i mitt första Open Source-projekt, från att gå från en stel projekthierarki till ett tillsynes öppet galenskap var mycket svårare än jag först trodde.
För jag minns att jag hela tiden mer eller mindre i oförstånd frågade; Men vem är ansvarig?
Jag vågade inte riktigt göra något i början för att jag inte visste vems ansvarsområde just den delen i projektet jag intresserat mig för.
Man är väldigt hjärntvättad in i ett tankesätt där en katedralisk struktur är det enda rätta i alla typ a projektform. Därför tog det mig ett bra tag innan jag förstod hur hela besluts-processen fungerar i ett öppet projekt.
Det är precis det nya och "ovana" upptäcker när dom går med i Piratpartiet, folk är inrutade i hur en organisations ska se ut så de har väldigt svårt att bryta mönstren, precis som jag som stod i ett hörn och frågade lite försynt;
Men vem är ansvarig? vem ska jag be om lov för?
har dom svårt att ta tills sig hur en process fungerar. För Open Source är väldigt förvirrande, men när det väl fungerar så spinner det som en väloljad maskin där snabba beslut kan tas på ett helt annat sätt.
Största problem är dock det som Klara är inne på med supernoder, ett öppet projekt kan väldigt lätt bli en personkult eller falla sönder när "fel" person lämnar; Våra uppstartade och nerlagda (eller islagda) systerpartiet är strålande exempel på detta.
Många tror att bara för det är ett öppen projekt finns inget ansvar. Inget kan vara mer fel, precis som jag hade svårt att förstå att ingen var ansvarig hade jag också svårt att förstå att det fanns en ansvars-modell och en väldigt stark sådan.
Open Source är inte nått anarkistiskt mass-galenskap där alla bara kastar in sina förslag vind för våg.
Alla organisationer har sina regler och formalia, fast dom ser olika ut. Regler och formalia är i sig absolut inget fel med, men alla reglar skall alltid vara uppe för diskussion och formalia ska aldrig finnas till för sin egen skull, precis som Mattis skriver i sin blogg.
Vad folk måste förstå är att besluts- och kvalitets-ansvar är lätt att ta fel på men är två helt olika saker.
Open Source jobbar efter ett genomsyrande kvalitets-ansvar hos alla inblandade. Därför var svaret på båda mina problem ganska simpelt:
Det finns inget personligt beslutsansvar, bara ett personligt kvalitets-ansvar.
Om man går med i ett Open Source projekt tar man automatiskt på sig ansvaret att öka kvalitén.
Så hur binder man ihop hela mitt raljerande med Piratpartiet?
Partiet har en uttalad decentraliserande organisation vars mest utopiska bild skulle fungera som ett open source projekt.
Men, i dagsläget fungerar det inte; främst för att folk inte förstår sig på bazaar-modellen och att dom inte är ens medvetna om att dom har gått med en i decentraliserad grupp.
Jag vet en del partimedlemmar som är väldigt inaktiva (jag själv var innan ex) just pga av detta. Dom vet inte vart dom ska vända sig. Avsaknaden av Informationen om hur piratpartiet fungerar är total, på sånär nått blogg-inlägg hos Rick eller andra inbitna pirater.
Detta innebär att vi har istället har en liten men aktiv grupp som utåt sett kan ses väldigt katedralisk som gärna pratar hur decentraliserat och bra piratpartiet är.
Visst vi kan dunka oss i ryggen för vi har kanske Sveriges mest demokratiska årsmöte, men allt annat då?
Oj, när jag skriver det här inser jag att jag har starkare åsikter om frågan än vad jag anade.
Jag rekomenderar jag alla som är intresserade om hur en decentraliserad beslutsprocess fungerar att läsa Eric S. Raymond essä "The Cathedral and the Bazaar", finns att köpa (ISBN 1-56592-724-9) och i webutförande.
[Edit: Fixade lite stavfel, hade väldigt bråttom när jag skrev]